Kritikern som ogillar kritik

När Dagens Nyheters Eva af Geijerstam i en filmrecension påstod att den amerikanska antiterrorlagstiftningen Patriot Act hade lett till ”systematiskt angiveri” misstänkte jag att hon saknade grundläggande kunskaper om lagens huvuddrag och tillämpning. Ett telefonsamtal till henne bekräftade mina misstankar. Namn, platser och jämförelser hjälper läsaren att orientera sig. Ett bra exempel av detta var när Dagens Nyheter ekonomijournalist Johan Schück skrev en artikel om äganderättsfrågor. Schück tar avstamp i antikens Rom: ”Att vi i Sverige numera har både personnummer och höga skatter beror nog visserligen mer på sentida ambitioner än på befallningar från kejsar Augustus. Men i det romerska arvet ligger en stark insikt om betydelsen av ordning och reda. Därifrån kan andra grundsatser som alltjämt präglar oss hämtas.”

Schücks kunskaper om romarna gör jämförelsen trovärdig och artikeln intressant. Men alla lyckas inte i denna konst.

Den 24 mars 2006 recenserar Dagens Nyheters filmkritiker Eva af Geijerstam George Clooneys senaste film ”Good Night, and Good Luck” (ej på nätet). Filmen följer kampen mellan TV-bolaget CBS nyhetsankare Edward Murrow och senator Joseph McCarthy om den senares ”korståg mot ’oamerikansk verksamhet’ och rabiat antikommunism”. I recensionens ingress står det att ”ingen kan tvivla på att man haft den amerikanska samtiden i åtanke”. Enligt af Geijerstam handlar det om den amerikanska antiterrorlagstiftningens ”legalisering av övervakning och systematiskt angiveri”.

Men är denna bild av Patriot Act, som röstades igenom efter terrorattackerna den 11 september 2001, korrekt? Har den amerikanska kongressen instiftat en lag som uppmanar till ”systematiskt angiveri”? Lever amerikanska medborgare i tron att arbetskollegor, släkt och vänner, med belöning, kommer att rapportera oamerikansk verksamhet till säkerhetstjänsten?

Det beror förstås på vad man har för perspektiv. I Gulag, Anne Applebaums Pulitzerpris-belönade bok från 2003, berättas det om människors ständiga fruktan för att bli gripna av den sovjetiska hemliga polisen. Angivare fanns just precis överallt – en granne som hade hört någon ”berätta en illa vald rolig historia”, en chef som hade sett en medborgare ”bete sig misstänkt”. Så skulle antagligen de flesta definiera ”övervakning och systematiskt angiveri”.

Skällsordet Patriot Act förekommer ibland på ledar- och kultursidorna. Aftonbladets Olle Svenning konstaterade en gång att Patriot Act ”drastiskt begränsar friheten för folk med arabisk bakgrund och som kraftigt rustar upp statsapparatens möjligheter att övervaka, rentav förfölja, medborgare.” Men jag misstänker att få av de svenska journalister som spyr galla över lagen faktiskt har läst lagtexten och kan bedöma dess för- och nackdelar. Jag bestämmer mig för att ringa till några av dem som nämnt Patriot Act i sina artiklar. Jag tänker ställa ett par enkla frågor och sedan skriva en kort krönika utifrån deras svar. Eva af Geijerstam stod först på listan.

Jag vill veta vad som fått Eva af Geijerstam att ta till så starka ord. När jag når henne på telefonen får jag dock intrycket av att hennes kunskaper om Patriot Act är minst sagt bristfälliga. Hon tycker att ”något av det värsta” med lagen är att ”man skulle kunna forska i vad man lånat för böcker på biblioteket och sådana där saker”. I själva verket krävs både brottsmisstanke och domstolsbeslut för att undersöka enskilda personers läsvanor. Att kraven är hårda visar sig i domstolsstatistiken: fram till för ett år sedan hade den omdiskuterade paragraf 215 i Patriot Act använts i 35 fall, men inte en enda gång för att gå igenom biblioteksförteckningar.

af Geijerstam medger också att hon inte känner till att lagen sedermera har begränsats i sin omfattning, inte minst på biblioteksområdet. Förändringarna som gjordes den 2 mars 2006 – tre veckor innan af Geijerstams recension publiceras – har nämligen helt undgått henne. Eva af Geijerstams förklaring får vi i en ny artikel på DN Kultur den 30 mars 2006, men förklaringen är svag. Hon vädjar till läsarens förståelse: ”dittills hade jag gjort mitt bästa för att följa med i den amerikanska debatten”. Jag tycker inte det duger.

Jag anser att om man som journalist på en av Sveriges största dagstidningar skall beskriva en omdiskuterad lag så bör man känna till huvuddragen i dess innehåll och tillämpning. Naturligtvis växer kraven på kunskap om man ska framföra hård kritik

Som exempel på ”systematiskt angiveri” hänvisar af Geijerstam till Patriot Acts ”tillämpning i skolsammanhang”. Under telefonsamtalet ber jag henne utveckla det påståendet. Här följer ordväxlingen:

BMc: Hur då i ’skolsammanhang’?

EaG (flera sekunders tystnad): Att det är ungefär samma sak som vi haft på gång här hemma.

BMc: Men du säger ’i skolsammanhang’. Hur då?

EaG: Ja, att man får…det är precis det som jag säger.

Mer precist än så kan inte Eva af Geijerstam beskriva sin oro för Patriot Acts påverkan på det amerikanska skolsystemet. Jag tackar henne för samtalet och frågar om jag kan återkomma om jag skulle behöva kompletterande information. Hon går med på det.

Några dagar senare får jag ett nytt samtal från Eva af Geijerstam. Nu vill hon göra några kompletteringar. I snabb takt rabblar hon upp de paragrafer i Patriot Acts lagtext som hon är mest kritisk till. Biblioteksförteckningar, universitetsarkiven, mm. Pappersvändandet hörs ljudligt i bakgrunden. Nu, en knapp vecka efter publiceringen av den första artikeln, har hon läst på.

Men när jag återgår till frågan om huruvida lagen leder till ”systematisk angiveri” backar hon, och menar att Patriot Act istället ”uppmanar” till systematiskt angiveri. Jag ber henne att ge mig något exempel på detta. Hon har inga.

I det här läget tror jag att af Geijerstam befarar att hon kommer att få kritik för sitt bristfälliga kunnande. Hon bestämmer sig för att agera i förebyggande syfte. Dagen efter kommer en ny artikel i DN Kultur där hon preciserar sina farhågor med Patriot Act och medger att hon inte hållit sig à jour med den amerikanska debatten.

Efter att ha läst artikeln gör jag ett antal reflektioner. När vi först pratades vid per telefon hävdade af Geijerstam att tid omöjligen kunde avsättas för en intervju inom någon överskådlig framtid eftersom hon var mycket upptagen med annat arbete. Däremot fann hon luckor i sitt schema för att researcha och skriva en ny Dagens Nyheter-artikel om Patriot Act och om hennes förehavande med mig. Vidare ger Eva af Geijerstam skenet i sin Dagens Nyheter-artikel av att NMI:s verksamhet är höljd i dunkel. Men dagen innan hon publicerade sin andra artikel ringde hon till min mobiltelefon, frågade om jag jobbade på Näringslivets Medieinstitut, och bad att få göra kompletteringar till vårt först samtal. Hon nämner aldrig detta andra samtal i sin artikel. Anklagelsen om min ”aggressivitet” är löjlig, och det kan jag styrka med ljudupptagningen. Sedan skriver hon att jag ringer från ett telefonnummer som är så hemligt att det inte ens visas som ”skyddat nummer” på hennes mobil. Jag nådde Eva af Geijerstam genom Dagens Nyheters växel; NMI:s nummer är inte hemligt.

Det framgår också av den andra Dagens Nyheter-artikeln att jag inte lagt på luren efter det första samtalet. Eva af Geijerstam hör eftersnacket mellan mig och en kollega. Hon skriver i Dagens Nyheter att någon kallat henne ”korkad”. Det är möjligt att jag gjorde.

Naturligtvis var det plumpt. Ursäkta Eva! Men faktum i denna historia är också att dina svar på enkla kunskapsfrågor var chockerande dåliga.

Nu börjar Näringslivets Medieinstitut sin verksamhet. Räkna med att fler kommer att använda de egna spalterna i självförsvar.

Uppdatering: Dagens Nyheters kulturchef Maria Schottenius har erbjudit mig 1500 tecken för en replik.

Uppdatering 2: Läs även Eva af Geijerstams replik . Ja, vad ska man säga om detta? För det första har jag aldrig över huvudtaget nämnt ordet ”enkät” i mina samtal med Eva af Geijerstam. Det har hon helt enkelt hittat på. Men visst höll jag på med en rundringning för att få underlag till en krönika.

Uppdatering 3: Eftersom jag har fått så mycket mejl om intervju-inspelningen har jag beslutat att lägga ut mp3-filen på NMI:s hemsida . Jag hade inte planerat att lägga ut filen men jag vill att alla ska kunna göra sin egen bedömning. Vi eftersträvar transparens i vårt arbete.

Copyright © 2024. Medieinstitut – News!