I en artikel med rubriken “Pensionschocken” skriver Torbjörn Nilsson på Fokus om hur den nya regeringen avser förändra sjuk- och aktivitetsersättningssystemen. Budskapet är att ersättningarna ska “försämras” mer än vad som avslöjades före valet.

Nilsson citerar inledningsvis från den så kallade Bankerydsuppgörelsen om sjuk- och aktivitetsersättningen, och påstår att “få reagerade på meningen” nedan när uppgörelsen presenterades:

Avsättningar till pensionssystemet för personer med sjuk- och aktivitetsersättning samordnas med vad som gäller i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.

Från detta härleds tesen att Alliansen dolde de verkliga konsekvenserna, i form av åtstramade bidrags- och ersättningssystem. Men Nilsson valde helt enkelt att inte ta med den mening från uppgörelsen som föregick ovanstående citat (pdf, s. 3), och som tydligt redovisar avsikten:

Även kostnaderna för förtidspensionerna måste begränsas.

Till det ska läggas att ett av de mest upprepade påståendena från Alliansen före valet var behovet av att strama åt ett antal bidrags- och ersättningssystem. Varken i detta specifika fall eller generellt kan påstås att detta var något som mörkades.

Fokus-artikeln innehåller inte heller något om att de åtstramade bidragen ska göra sänkta skatter möjliga, vilket ger mer pengar i plånboken och bidrar till fler jobb. Syftet saknas, liksom därför de kompenserande åtgärder som denna politik innebär.

I artikeln nämns inget över huvud taget om att antalet förtidspensionärer har fördubblats sedan 1990 och att det är ett problem att så många står utanför arbetsmarknaden. På det viset framstår det som att åtstramningarna saknar motivering. Artikeln är i sin ensidighet en sorts plädering för höga ersättningar till personer som inte arbetar.

Så blir en artikel genom sitt selektiva urval en ensidig verklighetsbeskrivning med grundlös kritik om att politiken mörkades – samt i sak en argumentation för högre bidrag.